Vinster, förluster och berättelsen om en man och hans häst.

 

Enligt lagen om polaritet finns det för varje kraft, riktning, känsla, fenomen etc. en lika stark och tydlig ”motkraft”.

Vi jämför ständigt och sätter saker i relation till något och vi använder lagen om polaritet oftare än vad vi är medvetna om. Beroende på hur vi sedan tolkar och värderar det som sker kommer det att hjälpa eller stjälpa oss.

Vårsol
Naturen är fantastisk. Redan har våren gett sig till känna och vissa dagar skiner solen både starkt och vackert och du kanske redan har känt den härliga värmen som vårsolen bär med sig.

Fast skulle du uppskatta en solig vårdag om inte vintern fanns? Eller natten?

Vad vore ljuset utan mörker? Vad vore dagen utan natt? Och vilken innebörd ger du till dessa olikheter. Någon säger: ”-Jag står inte ut med den kalla vintern när allt bara är mörkt och trist, tänk om man bodde i Thailand året runt.”

Ja, i och för sig har vi ju alla möjligheten att flytta till Thailand om vi verkligen vill men det är inte poängen med det här inlägget.

Vad betyder det?
Vad jag funderar över är vilka värden vi ger de olika ytterligheterna. För många är ljuset och värmen fantastiskt positivt medan kylan och mörkret är negativt. Andra tycker tvärtom; trivs mycket bättre under vinterhalvåret och är helst vakna på natten. Tänk om bägge har ”rätt”? Tänk om den ena inte skulle finnas utan den andra? Eller åtminstone inte uppskattas utan dess motpol.

Vinnare och förlorare – tur eller otur
Tänk om den som ser ut som en vinnare i själva verket förlorat? Och den som förlorat faktiskt var den stora vinnaren? Eller kanske det är så att vi vinner hela tiden – oavsett vad som sker?

I dessa coronatider kanske någon tänker att ”det här är det värsta som hänt i modern tid” medan andra ser det som något väldigt lärorikt, värdefullt och en period som kommer att leda till mycket gott.

Jag älskar den här berättelsen och hoppas att du får med dig några värdefulla insikter från den:

Om en man och hans häst

Det var en gammal man som levde i en liten by. Han var väldigt fattig, men även kungar var avundsjuka på honom för han ägde en vacker vit häst.
Kejsaren erbjöd honom stora rikedomar i utbyte mot hästen, men mannen svarade bara:
– Den här hästen är inte bara en häst för mig. Det är en vän. Och man kan inte sälja en vän.
Mannen var fattig, men han sålde aldrig hästen.

En morgon upptäckte han att hästen inte stod i stallet. Hela byn samlades och sa:

Du är en dåre! Vi förstod att hästen en dag skulle bli stulen. Det hade varit bättre om du hade sålt den. Vilken olycka!
Men mannen svarade bara:
– Jag skulle inte gå så långt att kalla det en olycka. Säg bara att hästen inte är i stallet. Allt annat är en värdering. Om det är otur eller tur vet jag inte. För det är bara ett fragment. Vem vet vad som händer härnäst?
Människorna i byn skrattade. De hade alltid vetat att mannen var lite galen.

Efter ett par veckor kom plötsligt hästen tillbaka. Den var inte stulen. Den hade bara varit ute i vildmarken. Och med sig hade den tagit ett dussin vildhästar.

Ännu en gång samlades hela byn. De sa:
– Du hade rätt gamle man. Detta var ingen olycka. Det var tur!
– Ni går för långt om ni kallar detta för tur, sa den gamle mannen. Säg bara att hästen är tillbaka. Vem vet om det är en lycka eller en olycka? Det är bara ännu ett fragment. Ni läser ett enda ord i en mening och bedömer därefter hela boken.
Människorna i byn sa inte så mycket. Men inom sig tänkte de att mannen hade fel. Tolv vackra vildhästar. Hur kunde det vara en olycka?

Mannen hade en son som genast började träna de tolv vilda hästarna. 

En vecka senare föll han av en av hästarna och bröt bägge benen.
Folket i byn samlades återigen och ännu en gång värderade de situationen. De sa:
– Du hade rätt igen, gamle man! Det var en olycka. Din enda son har förlorat möjligheten att använda sina ben. Du är en gammal man och skulle behöva hans hjälp. Nu är du fattigare än någonsin.

Den gamle mannen sa:
– Ni är besatta av dömande och värderande. Det räcker med att säga att min son har brutit sina ben. Ingen vet om det är tur eller otur. Livet kommer i små fragment och mer än så vet vi inte.

Några veckor senare drabbades landet av ett stort krig, och alla unga män tvingades in i armén. Endast den gamle mannens son blev kvar, för han kunde inte strida med sina brutna ben.
Hela byn grät och sörjde, för det var ett krig som de sannolikt skulle förlora och de visste att de flesta unga männen aldrig skulle komma tillbaka till byn. De samlades hos den gamle mannen igen och sa:
– Du hade rätt igen. Detta var bevisligen tursamt för dig. Din son må vara en krympling, men han är i alla fall hos dig. Våra söner kommer troligen aldrig tillbaka.

Mannen svarade återigen:
– Ni fortsätter att värdera och döma. Ingen vet! Säg bara så här: att era söner har tvingats in i kriget och min son har inte tvingats till det samma. Endast Gud vet om det är tur eller otur.

Reflektion
När man bara ser på små fragment av livet så blir det fullt av förutfattade meningar. När man dömer en situation har man slutat växa. Värdering är ett sätt att cementera tillvaron. Bestämda åsikter stelnar vårt omdöme. För att ständigt vara i en process av ovisshet och växande är obekvämt.

Faktum är att resan aldrig tar slut.
En väg slutar. En annan tar vid.
En dörr stängs. En annan öppnas.
Och endast de som är modiga nog att inte bry sig om målet utan känner sig tillfreds med resan kan vandra in i evigheten.
Historien kommer från Lao Tzu:s tid. (cirka 500 f Kr)

Fler exempel och frågor
Skulle vi kunna uppleva glädje om vi aldrig haft sorg?
Hur vet vi att någonting går snabbt om inte något annat går långsamt?
Vad vore samvaro om vi inte upplevt ensamhet?
Hur skulle framgång se ut utan motgång?

Vilka fler exempel och frågor tänker du på?

Antingen vinner du eller så lär du dig

Nelson Mandela

Läge för nya perspektiv och ett bollplank som hjälper dig och din organisation framåt genom de utmaningar vi har just nu?

Klicka här och läs mer >>

För din framgång

Johan Dahl

Tel 0709-10 43 00
E-post johan@jdu.se
Webb www.jdu.se