Det var en stormig natt för många, många år sedan när det äldre paret kom in i hotellobbyn på det lilla amerikanska fjällhotellet och bad om ett rum.

– Jag är ledsen men vi är fullbokade inatt och jag vet att det är fullt på de andra hotellen i närheten också, sa nattportieren.

– Ni kan ju inte ge er ut i det här vädret igen så vad sägs om att övernatta i mitt rum? undrade den unge nattportieren med ett leende. – Det är ingen lyxsvit direkt men det är rent och fräscht och jag ska ändå arbeta hela natten. Paret kände sig inte helt bekväma men accepterade tacksamt förslaget.

Följande morgon ville mannen checka ut och betala. Det var fortfarande nattportieren som stod i receptionen och sa; – Ni behöver inte betala för rummet. Det är mitt privata och ingår inte i hotellets utbud så det bjuder jag gärna på – hoppas ni har sovit gott.

– En sådan som du skulle varje hotellägare drömma om att ha i sin personalstab. Kanske jag ska bygga ett hotell åt dig en vacker dag, fortsatte mannen.

Nattportieren var smickrad över berömmet men tog det som ett skämt.

Några år gick och den unge mannen arbetade kvar. En dag fick han ett brev från mannen. Brevet återkopplade till händelsen några år tidigare och innehöll en inbjudan och biljetter till New York. Väl på plats på Manhattan mötte mannen upp i hörnet av Fifth Avenue och Thirty-Fourth Street, där en stor, nybyggd och ståtlig byggnad reste sig.

– Det här, förklarade mannen, är hotellet jag låtit bygga åt dig för att du ska driva det! Jag sa att det kunde hända och nu ser du att jag menade allvar.

Portieren var självfallet helt överväldigad. – Vad är det för hake med detta, varför just jag och vem är ni egentligen? undrade han.

– Mitt namn är William Waldorf Astor och det finns ingen hake. Du är den person jag vill ha att leda den här verksamheten åt mig.”

Hotellet var det ursprungliga Waldorf Astoria och den unge mannen var George C Boldt – sedermera hotellmagnat med en enorm förmögenhet.

Historien har flera budskap.

Ibland behöver vi lite hjälp utifrån, någon som tror på oss och ger oss en knuff i ryggen för att vi ska leva upp till vår fulla potential. Ibland hjälper ”det lilla extra” oss mångdubbelt mer än vi kan ana. Ibland kan en oegennyttig handling öppna dörrar vi inte ens kan föreställa oss.

Hur långt skulle du komma med en knuff i ryggen?

När gör du ”det lilla extra” och vad består det av i din värld?